26:e Maj - 23:e Juni 2021

IKRAM ABDULKADIR

Minns du havet, abaayo?

I hopp om att om ge mina småsystrar en minnesvärd sommar på en knapp ekonomi och mitt i en pandemi tog jag med mig med dom ut i Skåne för att besöka olika stränder. Jag hoppades på att havet skulle betyda lika mycket för dom som det betydde för mig, att de alltid skulle minnas dom dagarna. För mig betyder havet mer än jag kan sätta ord på. Inget lugn mäter sig med det jag känner när jag tittar ut över det. Jag känner mig liten inför dess oändlighet. Ödmjuk inför vågorna som sköljer upp mot stranden. Jag tänker på pappas berättelser från hans barndom. Jag tänker på hans vän som drogs med av strömmarna och som de aldrig återsåg. Jag tänker på floden bakom mina morföräldrars bondgård. Jag tänker på männen, pojkarna och deras fiskebåtar som dom puttade ut i havet varje gryning i Kismaayo. Samma vatten vi solade oss vid och som vi badade i den där sommaren är en gravplats för så många. Jag tänker på den där olidliga veckan när vi väntade på att få veta om min kusin överlevt havet. Jag tänker på den kvinnliga somaliska poeten Asha Luul Farahs dikt ”Tahriib”, särskilt den delen där hon skriver:

”Look at the hordes of women, all the young who drown, disappearing onto ships, dissolving on the crossing,
all those deprived of life’s basics, adrift outside their country: our future floats bloated in sea, is a corpse dragged on sand”

Jag ställer frågan till mina systrar om dom minns havet, men jag vet att vi inte minns samma hav.

Ikram

ENGLISH VERSION